Många av dessa tankar väcktes redan tidigare den här månaden under femcon, men jag har låtit de ligga och gro ett tag för att fundera ordentligt på dom. 

Feminism. Det var först på femcon som jag hörde någon ta upp om att feminism inte bara ska behandla orättvisor mot kvinnor, utan även mot män. Tyvärr har jag inte riktigt upplevt det så i de diskussioner jag haft med de som uttryckt sig vara feminister. Det har alltid enbart talats om orättvisor mot kvinnor och när jag lyft tankar om hur det är från andra sidan har jag mest mötts av någon form av passiv aggressivitet. En person uttryckte dock det rätt bra på femcon och sa att detta kan bero på att det inte är så kul att höra någon säga "what about me?".

Men samtidigt, jag har alltid poängterat vikten av att jobba med kvinnornas frågor men menat att man också måste arbeta med männens frågor för att verkligen komma någon vart. Sedan kom jag i efterhand att tänka att "what about me?" är ju det som dessa individer gjort och inte alls varit öppna för nya tankar. De har varit helt uppslukade i sina egna frågor och varit ovilliga till att släppa in andras.

Ett exempel på andra sidan myntet handlar om sexobjektifiering av kvinnor. Det finns många bra föreläsningar och studier som visar varför det här är så illa och inte rätt oskyldigt som vissa oinformerade kanske vill mena. Däremot är det många som blivit shockade när jag säger att jag som man känner mig förolämpad av denna typ av marknadsföring. De förväntar sig att jag ska vara en så libidokontrollerad individ att jag ska vilja köpa deras armbandsur för 2599kr enbart för att en lättklädd tjej klängde på killen som hade klockan. Att jag som en man inte är något annat än sexuella begär och lustar. Att jag ska vilja se en dålig film bara för att den har några "sexiga" tjejer i sig med "anständiga" nakenscener.

Jag är en individ som alltid försöker se den andra sidan av saker och jag är redo att ändra min åsikt om det läggs fram tillräckligt mycket fakta som befogar en ändring av min åsikt. Det finns redan väldigt mycket fokus omkring kvinnors problem, hur de har lägre löner för samma jobb och hur de objektifieras. Hur samhällets normer omkring kvinnor kan få andra kvinnor att tycka "hon förtjänade det" eller "hon bad om det", vilket är helt sjukt. Men som sagt, det finns redan väldigt mycket fokus på dessa frågor. Därför vill jag gärna lyfta upp de subtilare frågorna som inte har lika mycket fokus, för rätt som de är så kan de vara en viktig del för att helt lösa ett visst problem. Exakt vad och hur är svårt att konkretisera här, men ett exempel handlar om vad som är kvinnligt och manligt. Om det ska sluta vara kvinnligt att vara svag måste vi samtidigt få bort att vara stark är manligt. För så länge att vara stark är manligt kommer det per automatik finnas undertoner att vara svag måste därmed vara kvinnligt. Inte att glömma att det finns gott om män som är less på att vara starka, eller mår dåligt av det, men vågar inte uttrycka detta pga de normer som finns omkring att vara man.

Det är just dessa frågor jag vill lyfta till debatten om feminism men tyvärr har jag blivit mött med väldigt mycket passiv aggressivitet när jag gjort det, ungefär som att mitt syfte är att förminska problematiken kring kvinnors problem när syftet är egentligen att bidra till lösningen. Om något ska sluta vara kvinnligt eller manligt måste vi samtidigt se till att ta bort kopplingen av motsatsen till det motsatta könet. Så länge det finns en laddning, positiv som negativ, hos ena könet kommer motsatsen finnas i det andra könet. 

I lönefrågan kanske denna arbetsmetod inte fungerar alls, och i fråga om sexobjektifiering är det diskuterbart hur mycket arbetsmetoden har för inverkan. Men jag vill mena att vi får inte glömma helheten i debatten och jakten på jämlikhet, genom att arbeta holistiskt tror jag att vi kommer nå högre resultat och snabbare. För även om det finns fokus på orättvisor mot kvinnor får vi inte helt försumma, ignorera eller strunta att det finns orättvisor mot män också. Då det gäller vårdnad av barn ser vi det väldigt tydligt hur fast vi är i könsstereotyperna och förutfattade meningar. Att en moder kan vara en riktigt dålig förälder men ändå få vårdnaden på nästan automatik. Här finns det en väldigt befäst bild av att fäder inte är i närheten av lika kompetenta som mödrar då det kommer till att ta hand om och uppfosrta barn. En syn på kvinnor som påverkar kvinnor negativt i överlag men även påverkar män, och i vissa fall barn, negativt.

På samma sätt kan vi se att de förutfattade meningar som finns gällande pojkar påverkar deras möjlighet att konkurera om platser på olika utbildningar eftersom de får lägre betyg än tjejer i snitt. Vad detta kan få för effekt i det långa loppet är svårt att teoretisera om, men det är nog bäst att ta tag i det hela innan det kan bli ett problem eller bidra till en orättvisa. Sedan vet jag att orättvisor finns på många platser och att man bara kan arbeta med så många samtidigt innan arbetet blir ineffektivt. Men jag vill ändå inte att man ska glömma bort helheten i arbetet. Det finns många sätt som vi konstant fastställer våra könsroller utan att mena det, eller för att det känns obekvämt att bryta mot den. Jag tror att komplett jämställdhet kan vara en ouppnåelig dröm i vissa avseenden baserat på vissa biologiska skillnader, främst graviditet. Men samtidigt är varje steg fram på vägen viktig. Till slut är vi så nära att man kan inte se skillnaden mellan perfektion och där vi faktiskt står vilket jag klassar som att ha uppnått målet. När det enbart är de biologiska skillnaderna som finns mellan könen måste ju målet vara nått?