Nästan allting som ansetts varit macho och positivt förlöjligas idag. Allt eftersom skalar vi bort identiteten av vad det innebär att vara en man och manlig genom att ifrågasätta vad som är manligt. Visserligen gör vi samma sak med kvinnligt, men just i det här inlägget tänker jag hålla med kort och till mannens identitet.

I dagens samhälle där vi skalar bort mer och mer av den manliga identiteten blir en naturlig följd en slags förvirring. Man vet inte längre hur en man ska vara och för generationen som växer upp kan detta skapa väldigt mycket osäkerhet, för det är fortfarande inte riktigt acceptabelt att gå över gränsen till det kvinnliga om man är en man. Visserligen kan man se mycket positivt av detta bortskalande och isärplockande, men det känns som att i detta arbete, för jämnställdhetens skull, har vi glömt bort att ersätta den förlegade bilden av vad en man är med en ny, modern bild av hur en man bör vara. 

Frihet i all ära, men som en individ som växer upp behöver man någon form av förebild eller mål att sikta mot. Något att använda som en vägledning, något att falla tillbaka på när man känner sig otrygg och inte riktigt har självkänslan nog att stå för det man kanske egentligen känner, tänker och vill göra. 

Utan denna förebild famlar man i mörkret efter något, vad som helst, att använda som en slags riktlinje. Jag tycker därför det skulle vara bra om man började diskutera vänner emellan om hur denna riktlinje, det nya idealet bör se ut. När man är osäker vad ska man sträva efter? Kan man skapa en idealbild som faktiskt känns som manlig för den generation av killar som växer upp? Sudda ut gränserna för manligt/kvinnligt långsamt tills det bara finns en enda gemensam idealbild att identifiera sig mot?

Jag hoppas att det är ett mål som går att nå, men jag tror också att under processen mot det målet behöver killar som tjejer någon form av idealbild att gå mot under tiden. Vi kan på pappret säga väldigt mycket om orättvisor som finns i samhället, men sanningen är att det går långsamt att åtgärda dessa och att det effektivast sker generation för generation. Långsamt men säkert.

Vi kan inte göra världen perfekt på en gång, men varje dag kan vi arbeta för att komma lite närmare på olika sätt genom att arbeta med oss själva och vår omedelbara omgivning. Vi har börjat bli mer miljömedvetna, men det är fortfarande ett långsamt arbete att förbättra isolering, effektivisera belysning och få fler att åka kollektivt istället för enskilda bilar eller ta cykeln istället för bilen. 

Att prata om förändring är lätt, att faktiskt genomföra är svårt.

Det är knappast någon hemlighet att jag tycker om att läsa serietidningar och prenumerar på både Pondus och Herman Hedning. Men en dag när jag läste Kollektivet tänkte jag på hur situationen mellan Mounir och hans kollega (vi kallar henne Sara i brist på mitt minne) är underhållande och okej att skämta om just för att Mounir är en kille och Sara är en tjej.

För er som inte läser Kollektivet kan jag sammanfatta det hela väldigt kort:

Mounir är en (muslimsk) singel kille som är lite lätt desperat efter en tjej. På hans jobb som lagerpersonal har han en enda kollega, Sara. En svensk, kort och knubbig tjej som är kåt/het på Mounir och är mer eller mindre konstant på honom. Hon är så på honom att det är tydligt att det rör sig om sexuella trakasserier då han tydligt inte uppskattar hennes inviter och initiativ och förklarar detta för henne gång på gång.

Skulle situationen vara omvänd hade ingen funnit det humoristisk. En småful kille som sexuellt trakasserar sin kollega och när hon beklagar sig om detta till sina kollegor får hon bara den apatiska reaktionen "Jamen, då får du väl dig nå action iaf". 

Visserligen har Kollektivet element av detta i form av manliga karaktärer som konstant blir nobbade med fysiska skador som följd i regel. Men det porträtteras på väldigt olika sätt.

Även i filmen Super ser vi en liknande sak där den unga kvinnliga karaktären rätt bokstavligen våldtar den äldre manliga karaktären. När jag såg den scenen studsade mina tankar mellan hur pass sjukt det var samt att på något morbit plan var det något man skrattade åt för att det var så... sjukt. Svårt att beskriva med ord, det var en väldigt udda känsla som kanske inte går att beskriva. Hur man tänker rent faktamässigt att hon faktiskt våldtar honom, men situationen var så sjuk och udda att man inte kunde undgå att skratta. Eller så skrattade man för att man inte kunde komma på hur man skulle reagera egentligen. Orden "morbit" och "surrealistiskt" är antagligen inte rätt ord, men jag har verkligen svårt för att hitta orden för att beskriva det. Så ta de orden som en fingervisning, inte bokstavligt.

Sedan på tal om en annan könsnorm läste jag om statistik som sa att spelande av WoW är ett bättre sätt att hitta en dejt och partner på jämfört med dejtingsidor. På match.com kunde en kille förvänta sig 1 svar på 100 meddelanden. 1%. Kan på den punkten också själv flika in att jag själv har provat olika sidor och har fortfarande, efter ett antal månader, fortfarande inte blivit kontaktad en enda gång trots en utförlig profilbeskrivning. Men jag visste redan på en gång att tjejer på dejtingsidor knappt kontaktar killar helt enkelt för att de blir bombarderade med meddelanden just för att systemet blivit så att annars har man ingen chans att få någon kontakt som kille. 

Det är som att vi är mer fast i könsnormerna att killen måste ta initiativet då det kommer till nätdejting, inte för att glömma hur det ser ut i vanliga verkligheten också. Som en videobloggande tjej uttryckte det: "When a girl is going through a dry spell that actually means she is going through a choosy period". Trots våra önskningar om jämställdhet står vi kvar väldigt mycket i att mannen ska ta initiativ samt vara väldigt glad om en tjej visar intresse tillbaka.

Det kanske kan anses vara en väldigt liten del i det hela, men jag kan inte låta bli och fundera på vad mer för följdeffekter som följer med detta vanemönster. Man säger i undersökningar att en del av löneskillnader män och kvinnor emellan ligger i att män är bättre på att löneförhandla. Just den punkten känner jag mig skeptisk till och menar att det kanske är en del av sanningen, men knappast hela.

Mer intressant är att även kvinnliga chefer är väldigt negativa mot kvinnliga anställda och teamar inte upp med dom som man annars skulle tro. I överlag ligger det en slags aura/atmosfär i luften om att kvinnor ska hållas nere. Jag säger inte att detta är kopplat till dejtingkulturen som råder, men om vi funderar lite på det hela.

I dejtingkulturen är män de som förväntas vara de som ska initiativet. De har en väldigt kort stund på sig att fånga en tjejs intresse och måste därför slipa på sitt första intryck för att det ska bli så bra som möjligt. Man får som bara en chans sen är det kört. Kommer de förbi första intrycket måste de sedan upprätta och bibehålla ett intresse vilket kräver en upptränad förmåga av att läsa av tjejen om vad hon verkar intresserad av och ointresserad av. Prata på för länge om något ointressant och du är inte längre med i matchen. Om vi nu antar att detta är sant i överlag men inte i alla individuella fall eftersom ingen generell regel går att sätta på alla individer kan vi ändå koppla detta till arbetsintervjuer.

Ett första intryck är viktigt att få till bra. Sedan är det också viktigt att skapa ett intresse för en själv hos arbetsgivaren, få den att tycka om en och gilla en. Tjejer å andra sidan är i regel vana att vara "de som anställer" och har därför inte slipat sin förmåga för första intryck och upprättande av intresse till samma nivå. Detta kan vara en bidragande orsak till vissa av de skevheter som finns i arbets- och lönemarknaden vi har idag. Med det sagt erkänner jag att jag tror att majoriteten av löneskillnader ligger i någon form av fördomsfullhet mot kvinnor och inte i detta. Men då det kommer till jobb kan det jag nyss tagit upp däremot ha en relevans till varför män är bättre på att få jobb i överlag.

Sedan om vi går vidare med fördomar om kvinnor kan vi titta på rättsväsendet där detta tenderar att fungera i kvinnors "favör". Att denna undermedvetna tanken om kvinnors okapabelhet och oförmåga att ta ansvar leder till att kvinnor i regel får lägre fängelsestraff än män för motsvarande grad av misshandel. Just på den punkten är lagen inte lika för män och kvinnor och beroende på könet på den som misshandlar kan i sig skapa en skillnad på flera månader och upp till år i grova fall.

Vidare i det har man också sett att skolsystemet som finns idag gynnar tjejer vilket på sikt kan leda till en omvänd snedvridning i samhället eftersom kvinnor blir de som i första hand kommer in på de konkurrenskraftiga utbildningarna (förutsatt att de söker till dessa). Från de små observationer jag sett så är det en stor majoritet tjejer som kommer in på sina betyg på utbildningar där det är väldigt hård konkurrans, en observation som stödjs av undersökningar.

Kommer vagt ihåg en väldigt bra sammanfattning om målet med jämnställdhet, men inte bra nog för att citera så ni får nöja er med min vaga återgivning.

Jämnställdhet handlar inte om att ta bort något, utan att lägga till. Att lägga till killaspekter till tjejer, och att lägga till tjejaspekter till killar. Inte ta bort, utan lägga till.

Sedan en avslutande del som behandlar en bild jag såg där de visade upp en bild av en snygg tjej och en vältränad kille med texten "All it takes for a girl to look good is loose weight. A guy has to loose weight and spend countless hours at the gym to be considered good looking". Lite överdrivet men jag kan inte undgå att känna att det finns en poäng där som återkopplar till att i dejting/raggkulturen ställs det högre krav på killen. För att se bra ut ska man vara vältränad som kille. Att ha normal vikt kan också fungera, men att vara vältränad är alltid en bonus. För tjejer räcker en normal vikt, men sedan tenderar de också att använda sig av smink och styling i övrigt utöver klädval för att se bra ut. Smink och styling fungerar som bonus för tjejer. Någonstans har det skett en förskjutning i vem som har högre krav på sig för att anses se bra ut är min upplevelse.

Syftet med detta inlägg? Mest att ta upp tankar om vissa av de könsnormer som råder idag men inte tas upp i media eller forskas lika mycket på. Väcka tankar om just dessa ämnen och egna reflektioner om hur det är. Om ni känner/vet att jag har fel på någon punkt är jag mer än glad att få veta om detta. Som alltid lägger jag ut mina tankar öppet såhär för att kunna få de utmanade med målet att öka min egna kunskap.

Det är knappast okänt att mediabevakning har en väldigt stor effekt på vad vi tror och tycker. Aktionen Occupy wall street fortsätter, men media har tystnat om det och därför tror många att det inte längre sker. Rapportering av bilolyckor och mord får folk tro att detta är väldigt vanligt och att risken att dö i cancer är mycket lägre när det egentligen är tvärtom.

Men det som är mer intressant är hur världen har krympt så oerhört mycket. Det utfördes ett socialt experiment i USA där NASA hade spridit ut 10 ballonger över hela USA i stort sett och laget som kunde återge koordinaterna för alla 10 skulle vinna 40'000 dollar. Det tog nio timmar för det snabbaste laget att lösa detta från dess att kampanjen startade. Nio timmar för att hitta 10 ballonger spridda över hela USA vilket inkluderar att hitta dom samt hitta andra människor som hittat resten.

Att sprida information går så sjukt snabbt vilket leder till att vi bombarderas av den okontrollerat. Självständiga källor kan starta utan någon officiell medialeverantör och sprida sig och bli enormt stort. Detta leder till mycket ogranskat material, det är lättare att sprida propaganda och lögner om det är målet man har. Det är inget nytt med att man "mutar" folk att ge positiva recensioner på produkter oavsett om den är bar eller inte. I dagens informationssamhälle är det lätt att nå stora massor, samtidigt är det kanske viktigare än någonsin att vara kritisk i sitt tänkande närhelst man läser, ser eller hör om något uppseendeväckande. Att konstant vara på sin vakt och kontrollera källor, sammanhang och liknande.

Ett exempel på detta är när 4chan gick ut för att trolla Justin Bieber fans genom att skapa fake-konton på twitter och liknande. Konton som såg ut att tillhöra diverse kändisar där de skrev att de stödde #BaldForBieber och hade kort av när kändisen var rakad. Samt ett konto där Bieber "själv" sa att han hade fått cancer och ville att fansen skulle stödja honom genom att raka sitt huvud och skicka bilder till honom.

Många föll för detta väl utarbetade spratt för att de inte var kritiska i sitt källtänk eller till informationen de läste. 

Detta kombinerat med hur enkelt det är att redigera om bilder (som ni kan läsa om i mitt föregående blogginlägg) gäller det att hålla de kritiska glasögonen konstant på för att inte riskera falla för propaganda eller bara ett elakt spratt.

Har tänkt hålla det här inlägget kort, får se om jag lyckas.

Har tänkt till och från om just det här med bildbevis, hur det verkligen tappat allt värde som pålitligt bevis. Nu för tiden kan i stort sett vem som helst lära sig att hantera bildredigeringsprogram till en sådan nivå att man kan förvrida en bild. Skapa fotobevis av den där bilen som är efterlyst genom att ta en bild av en bil av samma modell, sedan redigerar du bara till så att färgen är rätt och registreringsnumret är korrekt. Vardagsmat för det som har erfarenhet, och färgbytet är lätt nog även för en nybörjare om den bara använder rätt mjukvara.

Med detta i åtanke funderar jag bara på hur länge digitala bilder kommer vara acceptabla som bevis i en rättegång eller om det kommer bli en tillbakagång där att enbart analoga bilder räknas som bevis för att med de är det lättare att upptäcka om någon redigerat bilden. Med data kan den skicklige utan problem förfalska massa detaljer, som data om när bilden är skapad och spår av att den blivit redigerad.

Filmer är i dagsläget svårare att förfalska. Eller rättare sagt mer tidskrävande då du måste arbeta frame för frame.

Så min stora fråga är: Kommer digitala bilder helt tappa värde som bevis, och när kommer det ske i så fall? Om vi tittar på CGIn som används i filmer så kan vi se att vi har kommit väldigt långt. En animerad skorpion kan nästan se helt verklig ut. Det innebär att det inte är långt bort att folk kan fabrikera bildbevis helt utan en grund att gå ifrån. Detta kombinerat med hur pass duktig vi blivit på att sminka effekter gör det ännu enklare att förfalska bevis. Helt plötsligt kan vi förfalska dokumentärer och fotobevis av massmord.

Det går inte längre att lita på det vi ser genom internet, för vi kan aldrig vara säkra om någon redigerat materialet eller inte.